FÖRÄDERI!!

Gruppen var på vandring i Bythos, en dimension styrd av Nominatorn. De var sända för att befria Stora Stenfar. Efter att de befriat Stora Stenfar, begav de sig ut i de grå hallarna för att komma tillbaka till Altor. Men allt gick inte som planerat. Tre demoner kom fram till dem, en känd för dem sedan länge. De krävde Doranions liv i utbyte för gruppens fria lejd genom de grå hallarna. Parakoos, som hade sina skäl vilket vi kommer till senare, gick med på detta och demonerna, vilka var utsända från Doranions motståndsreligion, tog med honom genom en portal och försvann. De andra gick vidare. Då var det bara Parakoos, Riper och Aldrik som var där. Efter ett tag kom de fram till en avsidesväg. de gick in där och såg prins Ogdens märke. De gick in där och fördes till en annan dimension. De landade på en rätt stor ö. En båt höll på att lastas utav stora krigare i mörka uniformer. De slog ned tre av vakterna i hopp om att kunna bära deras rustningar, bara för att sedan komma på att rustningarna var alldeles för tunga för att kunna bäras. De ändrade snabbt taktik och smög sig ombord på skeppet. När de kom fram såg de en stor borg. Riper hade precis fått en mantel i Bythos, och han upptäckte att han ibland blev osynlig. Han gick in i borgen, följd av Aldrik som gjort sig osynlig. Parakoos försökte smyga sig in i Borgen men blev upptäckt. Riper och Aldrik märkte att Landalf och Doranion var fångar i borgen och befriade dem. När de skulle fly genom en mathiss, blev Doranion gripen igen. Vakterna förde honom till en stor sal med vakter över allt. På golvet stod tre stora altare och ett lite långsmallt. Vid ett bord satt Adam - Mörkergud och Doranions värsta fiende, Vicot Nic - Ärkemagikern i Nidland, Prins Ogden - Adams tjänare, Kvinnan med en Arm - en okänd person, Parakoos Tvilling - Parakoos dödsfiende, och sist men inte minst, Parakoos!
På det långsmala altaret stod En krona, En Spira, Ett äpple, Tre Dolkar och en kristallkaraf med Polymesos lifskraft i! Polymesos själv låg spänd över det ena Altaret. Rådet kedjade fast Doranion över ett av altaren. Då förmörkades månljuset av någonting, och ner kom Landalf, Riper och Aldrik från himlen. De hade fått tag på en stor tygbit och drakflygit rakt ner bland altaren. I förvirringen som sänktes efter att ingen kunde se pga tyget, famlade Parakoos efter Polymesos livskraft och fick tag i den. Landalf hade fått tag på några halvmeter långa knogjärnsliknande svärd och måttade ett hugg mot Adam. Parakoos sträckte fram sin arm och vidrörde Landalf axel, varefter Landalfs arm förlamades. Ursinnig måttade Landalf ett hugg mot Parakoos, och genomborrade hans ben. Parakoos svingade Grafikus mot Landalf och träffade Landalfs arm. Landalf visste att han skulle förgöras av Grafikus och upbådade en enorm viljestyrka och amputerade sin egen arm. Men när Landalf träffade Parakoos, hade Polymesos livskraft lossnat ur Parakoos grepp, och krossats mot stengolvet.
Allt blev tyst.
Därefter hörde man hur Polymoses vaknade. En enorm strid utbröt där Polymesos slungade ett av altarna mot Prins Ogden, vilken därmed slets i stycken av dess tyngd.Adam tog tag i Parakoos och flydde upp mot skyarna. Det är det sista någon sett av Adam och Parakoos. Men Femte konfluxen har ännu inte inträffat...
På grund av det som hänt, kan man nu läsa om Parakoos under Ärkefiender.
Fortsättning på Parakoos plan, del 1