Det Stora Sveket
Det Stora Sveket är en viss händelse inom gruppen till Parakoos nackdel.
Allt började i en bank. Parakoos var svårt skadad och yrade. Vi var inne i banken och skulle låsa in en viss summa pengar som vi fått på något håll. Plötsligt blev Parakoos störtsäker på att en Magisk Limbo var på väg mot honom. Parakoos började släpa sig fram på öppningen för att fly. Väl framme vid dörren såg han en smärre armé utanför. Vimplarna bar Prins Ogdens märke. Parakoos försökte varna resten av gruppen, men missförstods av den store dumme Okvir som trodde att jag ville bli buren. Han gick fram, lyfte upp Parakoos och stod som en levande måltavla i dörröppningen. Det var ingen bra idé. Parakoos och Okvir sårades ännu mer och föll till golvet. Vi visste att vi inte var alldeles för omtyckta av de ledande i landen och föredrog att retirera in i banken. Vi flydde uppåt till första våningen där en kvinna höll på att föda barn. Nåja. Vi hade större problem. Parakoos låg medvetslös på golvet, banken hade börjat brinna. Vi måste ut! Landalf rusade nerför trappan till första våningen där allt stod i brand. Landalf letade upp ingången till källaren och hoppade ner där. Där nere var det inte outhärdligt varmt, och Landalf smög frammåt en gång under jorden. Då hörde han röster längre fram.
"Vi ställer krukan här så kommer djuren upp till dem."
Lite skrammel med en kruka och fotsteg som sprang bort. I tak, på golv och på väggar såg Landalf att det kom alla möjliga insekter, de flesta liknande skorpioner. Landalf retiterade men lyckades inte komma upp ur hålet som ledde ner till källaren. Han fastnade i hålet och höll sig uppe genom att pressa armarna mot väggen. Då kom insekterna ifatt honom. De började krypa uppför armen på honom. På något sätt lyckades Landalf komma där ifrån och kom upp till oss andra. Han meddelade att läget var kritiskt och att vi inte hade så lång tid på oss. Då var det Aldriks tur att spela hjälte. Han sprang ner till första våningen och gjorde sig osynlig. Han gick ut ur banken men upptäcktes av två magiker och togs till fånga.
Då hördes en röst ropa från armén.
"Ni får leva om ni ger oss Parakoos."
Det gick de andra i gruppen med på! En bubbla, ungefär som en såpbubbla kom och inneslöt Parakoos och Handen och förde bort oss. Parakoos vaknade upp i ett tält och där stod en man. Han såg exakt ut som Parakoos. Han visades vara Parakoos tvillingbror och Parakoos dödsfiender. En fin liten offerceremonie skulle utföras och Parakoos var huvud offret. Då började en liten vindpust bli till en hel stormvind! Parakoos flydde ut ur tältet och såg Aldrik som stod och framkallade en stormvind. Lite längre bort åkte en vagn iväg. Där satt resten av gruppen. Parakoos gensköt vagnen och hoppade på. Sedan åkte vi vidare.
Nu vet inte Parakoos om detta svek, för han var ju medvetslös. Och bäst är väl det.
Parakoos hämnd skulle vara gruvlig!
